Jag kan tycka att det är så orättvisst att jag ska klara mig så bra jänte emot alla andra. Vad har jag som dem inte har? Var kommer min styrka ifrån?

Jag tänker ofta att jag borde vara död, jag borde inte vara levande och frisk. Jag ska egentligen inte gå i skolan, jag ska skära mig själv, hålla på med droger, äta lycko piller- skita i allt och bara vara deprimerad. Men så är verkligen inte läget, inte alls och jag fattar faktiskt inte varför??

Jag tycker så synd om DEM, de som väljer att lämna jorden, dem som hamnar i missbruk och hatar livet. Jag förstår deras val, det gör jag men jag förstår inte varför jag inte är som de.. för så borde det vara.

Får frågan alldeles för ofta om hur jag orkar? Jag får höra att det är otroligt att jag lever, att det går så pass bra för mig och ingen förstår egentligen hur det går till. Minst sagt inte jag själv, inte alls, inte ens lite. Var tusan kommer krafterna ifrån? Drivet, hoppet, glöden, powern, viljan och styrkan??

Trots min enormt höga frånvaro första året på gymnasiet klarade jag mig bättre än många och gick ut med ett F. Nu i tvåan då... fick jag höra att jag inte ska satsa på A hela tiden utan tänka lite mer realistiskt och tänka på kroppen, inte köra slut på de krafter jag har. MEN dem tar inte slut, de ökar snarare. Jag kan inte rå för det, jag är en högpresterande människa, jag älskar att hjälpa andra, jag älskar livet även om det bara gått emot, jag är så jäkla positiv till det mesta, kämpar på och bara kör.

När jag pratade med en utbildad person inom det här med psyko grejer så sa hon att det är få- väldigt få människor i världen som har den styrkan som jag har och dem här forskarna , läkarna fattar lixom inte hur vissa bara kan orka och fortsätta kämpa mot alla odds?! Det finns ingen gräns på ett stopp, på hur mycket de orkar klara av. De har en inre styrka som räddar dem, som hjälper dem. Det är otroligt.

Här läser ni en text-helt omedvetande om vad jag snackar om men när jag släpper min egen skrivna självbiografi någon gång i livet- då kan ni kika in här igen och läsa igenom texten för då kanske ni förstår vad jag svamlar om.

One day you maybe understand or atleast don´t judge.