Never give any bitch the power to break you down
Är det så jäkla provocerande att ha människor omkring sig som lyckas? Det finns en anledning till varför det går bättre för vissa än för andra.. Istället för att hata; peppa, inspireras och glädjs åt varandras framgångar istället.
Denna j*vla avundsjuka, ingen får sticka ut och alla ska följa strömmen? Ska det verkligen vara så?? NEJ. Men
när man vågar kliva ut ur ledet och köra sitt race då ska folk trycka ner en. Kom igen det är 2014, längre i utvecklingen borde vi ha kommit!
Det är inte ballt att sänka någon!!!
Citerar Linn Olsson "När man tar ett steg från det typiska svenska beteendet, visar lite attityd och vågar ge beröm och konstruktiv kritik- öppet och ärligt, DET är ballt." Så sant som sagt!!
Whether or not people belive in you doesn´t determine you success. A strong girl knows no one can make her or break her & her success doesn´t depend on anyone but herself.
Igår kväll skedde något som jag inte vet om jag ska skratta eller gråta över, men ta åt mig tänker jag inte. Efter denna dag släpper jag det som tagit min natt och låtit mig vara sömnlös. Tänker borsta bort det från mina axlar och gå rakryggad där ifrån.
Mitt liv är rörigt, crazy banana. Men mycket bra sker och är påväg att hända även om det är en jobbig process där i mellan och det är mycket väntan. Men jag försöker alltid fokusera framåt och vara positiv, jag tror att med rätt inställning så kommer man långt eller jag VET snarare att det ÄR SÅ.
-Det finns en liten skillnad mellan människor, men den lilla skillnaden gör en stor skillnad. Den lilla skillnaden är attityd. Den stora skillnaden är om den är positiv eller negativ.
it's not fair
Jag kan tycka att det är så orättvisst att jag ska klara mig så bra jänte emot alla andra. Vad har jag som dem inte har? Var kommer min styrka ifrån?
Jag tänker ofta att jag borde vara död, jag borde inte vara levande och frisk. Jag ska egentligen inte gå i skolan, jag ska skära mig själv, hålla på med droger, äta lycko piller- skita i allt och bara vara deprimerad. Men så är verkligen inte läget, inte alls och jag fattar faktiskt inte varför??
Jag tycker så synd om DEM, de som väljer att lämna jorden, dem som hamnar i missbruk och hatar livet. Jag förstår deras val, det gör jag men jag förstår inte varför jag inte är som de.. för så borde det vara.
Får frågan alldeles för ofta om hur jag orkar? Jag får höra att det är otroligt att jag lever, att det går så pass bra för mig och ingen förstår egentligen hur det går till. Minst sagt inte jag själv, inte alls, inte ens lite. Var tusan kommer krafterna ifrån? Drivet, hoppet, glöden, powern, viljan och styrkan??
Trots min enormt höga frånvaro första året på gymnasiet klarade jag mig bättre än många och gick ut med ett F. Nu i tvåan då... fick jag höra att jag inte ska satsa på A hela tiden utan tänka lite mer realistiskt och tänka på kroppen, inte köra slut på de krafter jag har. MEN dem tar inte slut, de ökar snarare. Jag kan inte rå för det, jag är en högpresterande människa, jag älskar att hjälpa andra, jag älskar livet även om det bara gått emot, jag är så jäkla positiv till det mesta, kämpar på och bara kör.
När jag pratade med en utbildad person inom det här med psyko grejer så sa hon att det är få- väldigt få människor i världen som har den styrkan som jag har och dem här forskarna , läkarna fattar lixom inte hur vissa bara kan orka och fortsätta kämpa mot alla odds?! Det finns ingen gräns på ett stopp, på hur mycket de orkar klara av. De har en inre styrka som räddar dem, som hjälper dem. Det är otroligt.
Här läser ni en text-helt omedvetande om vad jag snackar om men när jag släpper min egen skrivna självbiografi någon gång i livet- då kan ni kika in här igen och läsa igenom texten för då kanske ni förstår vad jag svamlar om.
One day you maybe understand or atleast don´t judge.
I dem få ord han uttrycker till mig
Jag vet att jag är stark och att jag är bra. Jag behöver inte söka bekräftelse på de, jag behöver inte sänka någon annan för att försöka höja mig själv. Jag behöver inte tävla om några vänner eller om uppmärksamhet. Jag har fantastiska vänner och bekanta. Jag är envis och har kämpat som en tok för att kunna utbilda mig, kunna leva och må bra. Jag står här idag hyfsat stabil, kämpar och kommer ibland ner i svackor men jag lyckas alltid ta mig upp.
Det räcker nu!
Jag har mötts av en riktigt tragisk nyhet som gjort att mitt hjärta blöder. Jag är så oerhört kritisk mot socialen, vården och poliser. Deras okunskaper, brister har jag själv fått möta. Att läsa och se om nyheten ovanför gjorde mig inte chockad, det var bara en tidsfråga att något så hemskt skulle uppstå och dessutom uppmärksammas. För jag kan säga till er att det är mycket som mörkas. Jag hoppas detta ger människor även utanför yrkena ovanför en tankeställare. Och vi som varit inblandade, vi som varit involverade och vet om bristerna vi kan göra skillnad. Genom att tillsammans lyfta fram problemen, dela med oss av våra erfarenheter kan vi hjälpa samhället att utvecklas och bli till det bättre. För det är vi som är missnöjda, det är vi som är drabbade som endast vet hur läget är för vi har upplevt och upplever det själva. Klicka HÄR för nyheten.
